Efter många timmars slit var det avgjort; Wimbeldonmästaren 2008 blev Nadal. rättvist? jag vet faktiskt inte, men enligt mig var de båda värda vinsten. det kanske var bra att Federer inte vann sin 6:e wimbeldonfinal, så att han inte gick om Björn Borgs rekord med 5 raka wimbeldon-guld. vilken match det var.          - världsklass! det e så en final ska spelas! :D

Jag fick idag ganska mkt sand i mina fina plastsandaler. det e ett par mysiga skor som för övrigt håller på att gå sönder. hur som helst så var de inte direkt sandbortstötande. jag ska inte klaga på skorna, eftersom de faktiskt fick ett rejält motstånd i denna utmaning att skydda fötterna från sand (det som e så farligt, not.). jag var ju i SANDhamn. den årliga turen till denna ö i skärgården ägde med andra ord rum idag. mkt mysig och full med nostalgi. minnen från när jag var liten letade sig tillbaka och jag minns när jag satt å väntade på min mat på värdshusets uteservering. den gillade biffen vattnades då i munnen på mig, men i år blev det lax, som förra året och året innan det. :-D

Herregud. jag har aldrig varit så packad i ett nyktert tillstånd. utan att ens vara i kontakt med alkohol, faktiskt. jag tänker på ett annat slags packadhet; när man står mtk trångt. det var precis vad jag gjorde. hoppressad på saltsjöbanan fick jag stå i 40 min, tillsammans med alla andra nacka-bor som skulle hem. den där jävla busstrejken var det såklart som låg bakom alltihop. allting var så himla typiskt, för jag som hade planerat allt så bra när jag rullade in till slussen 4 min innan den gick med ett glatt humör över att jag passat tiden. min glada min försvann snabbt då jag såg de fullpackade vagnarna. människorna liksom pressade sig in. situationen liknade den då en familj ska packa in alla väskor i bilen å åka iväg för sommarens semester. i det fallet e det en stor packning å en liten bil, nu var det ett hyfsat stort tåg och en ännu större folkmassa.

 det värsta var när jag tågen anlände och alla skulle gå på. jag mötte då några av mina värsta fiender; galna saltsjöbads-tanter. jag måste pointera; det här var värre än NK-rean (:-o). med prada-väskorna slängande omkring sig kunde de lätt plöja sig fram i massan och därmed säkra sin plats på tåget. medan jag kämpade sig på ändå, utan någon svindyr accessoar till min hjälp. 

Varje dag ges det bort 21 nyfödda barn till fel föräldrar.

E inte detta riktigt läskigt?!? å hur många vet om att de har fel föräldrar?

har ingen fakta på det, men vad kan det vara...? ingen aning. om man kommer på att man har råkat fått fel förälder, vad gör man då?

"Du ursäkta, vi har visst fått varandras ungar, ska vi byta? ja de e ju bara 5 år iaf." så funkar det ju inte. hur stor roll spelar det om man har fött barnet elr inte, egentligen? det borde inte ha ngt betydelse om man ändå har levt med ungen i ett par år, eller?

Jag vet faktiskt inte. det e en underlig situation. att det ens kan ske förvånar mig mkt, å så många per dag! - helt sjukt! sjuksöterskorna kan väll kolla lite nogrannare vem som ska ha vilket barn, för allas bästa liksom. då slipper det bli så krångligt.

Sitter nu vid en vilt främmande dator. det känns egentligen inte alls bra. vi känner inte ens varandra och nu ska jag skriva en massa saker, som om jag öppnar upp mig inför en helt okänd person. känns skummt, menmen, vad gör man inte för lite kontakt med omvärlden.

Det e faktiskt syrrans data, en stationär sådan. urk! en såndär STOR och KLUMPIG sak. nä ush! det ger inte alls samma feeling å skriva på heller. ingen frihetskänsla, ingen bekvämlighet, ingenting. det e konstigt det där hur en sådan sak kan påverka så mkt. miljön liksom. kom å tänka på det nyss då jag bestämde mig för att ställa ett stafli i mitt rum. inte för att jag målar speciellt mkt, utan för att det ser otroligt konstnärligt ut! å det e det som e poängen! :D jag tror jag skulle få en riktigt Piccaso-anda i mitt rum, blandat med lite härlig jazz kanske å min röda tekanna med te. grymt, det e vad jag tror det kommer att bli.

Utanför fönstret åker städbilen förbi och innanför sitter jag med mina kära vänner uppkrupna soffan. på tvn framför oss utspelas livet ur de fyra vännerna i sex and the city. det e så sanslöst kul och visst finns det inte ngt bättre sätt att spendera en kväll, en natt (en morgon?:p) än att ta del av dessa fyra damers värld? nä, skulle inte tro det!  

hejhej! nu är det inte julia som talar, utan en gästbloggare! julia vet inte riktigt vad jag skriver just nu, så jag antar att hon är lite smånervös..:) men, hon kan pusta ut, jag tänker inte avslöja något pinsamt eller privat (den här gången i alla fall - om hon låter mig skriva igen så kan jag lova lite mer smaskigt skaller som ni inte vet, och kanske inte anar, om julia :).

just nu tittar vi, jag, julia och jessi, på sex and the city tillsammans, mycket mysigt! innan dess var vi ute på en promenad i tanto som slutde med att vi satt högt uppe på ett berg och skrattade åt oss själva och, ja, mest åt oss själva. sen gjorde vi reträtt till jessi där vi länge klurade på hur vi skulle formulera oss till en kille på facebook, jag vet - men det var ett krisläge! nu ska jag åter till sex and the city där tjejerna just kommit till atlantic city, mycket spännande!

puss, puss

Hammarhajen kan själv göra abort bara genmom att vilja det.

fråga inte hur det går till, i've no idea. men det kanske stämmer.