Senaste inläggen

Av Juli A - 30 augusti 2008 18:25

Någon som behöver tips på hur man lyckas med en god lögn? se och lär! ;)

Av Juli A - 30 augusti 2008 16:45

Jag hatar att prova jeans. det e ett konstaterande som jag har idag har 

lärt mig efter ett besök på Barkaby Outlet. målet med trippen var just att hitta jeans, för som jag tidigare har berättat så saknas den sortens kläder i min byrå. vi gick raka vägen till Acne Jeans och det var kul 

till en början. ungefär 20 byxor senare hade nöjet förvandlats till rena plågan och jag ryckte i princip till mig första bästa par i ren desperation.


undefined

Det e ngt speciellt med att prova jeans, eller byxor i ren allmänhet. det e verkligen en otroligt tråkig sysselsättning. och alltid samma sak; man plockar på sig tusen par och lägger dem i en stor hög i famnen så att man inte ser ett enda steg man tar. sedan måste alla dessa par genomprovas och när man äntligen har fått igen knappen så ställer man sig frågan varför provar jag ett par byxor med en sådan här ful färg? och då tar man nästa par istället. tillslut e den jättelika högen provad och det e då jag alltid brukar fundera över vilket av alla dessa par som var de som satt snyggt. var det de här blåa, eller kanske de här? och det e då jag förstår att alla byxor ser likadana ut och omöjliga att urskilja. då börjar nästa procedur; att hitta de paret som man redan hade hittat.


Jag gick faktiskt ifrån affären med en fin påse i min  hand. där i låg det två par jeans, ena mörkblåa andra lila. det kändes bra att ha bidragit till ökad tillväxt i garderoben. det e alltid bra med lite nytt blod och dessutom tror jag de andra byxorna började känna sig ensamma. det känns iaf mkt bättre att tänka så. just jeansköp har annars en tendens att dra med sig mkt pengar från kontot och då e det viktigt att man iaf tror att man har gjort ett bra köp.

Av Juli A - 29 augusti 2008 21:42
Discover Docent Död!


Jag har nu kommit på varför så många stirrade på mig imorse påvägen till skolan. det var ju sjävklart för att jag satt tillbakalutad med mina solbrillor på mig. jag kommer ihåg att jag tyckte att omgivningen var mörkt, ovanligt mörk men ändå inte dyster. det var bara allmänt mörkt.


I Sverige anses man som lite konstig om man har på sig solglasögonen på tunnelbanan, speciellt om vädret utomhus e grått, kallt och regnigt. själv tycker jag att det inte alls e ngt skumt med det. glaset skyddar mot regnet och brillorna i allmänhet det perfekta redskapet för att spionera. man kan råstirra på vem som helst hur länge som behagas utan att personen märker ngt. helgrymt!


Det e därför jag alltid bär mina solglasögon på, förutom. det finns ett undantag, då jag åker med syrran. hon tycker det e så pinsamt att sitta bredvid. för henne e jag en stor idiot som tror att solen skiner trots att man e nere i tunnlarna. å det kan man inte acceptera om man e så

undefined välkänd som min lillasyster. tänk om man träffar ngn, vad skulle man då säga? "Hej det här e min storasyster som tror att hon e cool med sina solglasögon" men nej, då blir det istället jag som utsätts för det pinsamma. det måste poängteras; jag leker inte cool. det e detta som e den jobbiga biten med att vara mästerdetektiv, eller privatspion kan vi också kalla mig.

många missförstår mig och mitt yrke. det e lite för komplicerat för vissa. så om du ser mig på tunnelbanan bakom det mörka glaset, då vet du att det e dig jag spanar in.


Av Juli A - 29 augusti 2008 21:20

Min hatt den har tre kanter, tre kanter har min hatt. å har den ej tre kanter så e det ej min hatt.


Nej det e inte min hatt, för jag har ju tyvärr ingen. det e synd, mkt synd, otroligt synd. det e nästan en synd. inte riktigt kanske, men nästan. jag skulle så gärna vilja glida omkring med hatten på sned längs söders och kungsholmens gator. jag skulle då kunna förknippas med en våg som sveper sin strand, lika smooth, lika elegant.  

Av Juli A - 25 augusti 2008 22:12

Hittade precis ett par svarta jeans i lådan min. de e nästan antika, snart tre år tror jag, eller kanske två. det e inte så noga. men det var ett uppskattat fynd, eftersom alla mina byxor har tagit sitt förnuft till fånga och flytt sin väg, förutom de som tragiskt nog har avlidit efter svåra skador och hål. dödssifran i min byro har med åren ökat kraftigt, tills nu såklart då alla e utrotade, trodde jag! men när jag nu har funnit en överlevande. han/hon/den/det låg längst ned och tryckte. det var ett stort ögonblick då den för första gången på många månader och veckor fick se solljus från lampan. jag fick nästan en tår i ögat. det e inte varje dag man får ta del av ett mirakel tänkte jag. det här ska firas med att jag ska ha på mig dem imorrn, vilken fest!

  

Av Juli A - 24 augusti 2008 22:02

undefinedImorn hade jag tänkt jämföra mig själv med en Twister. för att förtydliga menar jag den färgglada GB-glassen. det e faktiskt ett skolarbete. jag har alltså inte fått ngn galen idé som att klä ut mig i dess starka färger, eller att ta på mig en stor toarulle för att få den rätta formen. nej, jag hade tänkt att hålla mig till den verbala biten och berätta muntligt istället. vi får se hur det går. om det blir bra så blir det grymt, om det går dåligt så kommer det gå sämre än sämst. om det blir en katastrof så så kommer jag för resten av gymnasiet bli ihågkommen som den flummiga tjejen som trodde att hon var en glass, vilket öde.


Av Juli A - 22 augusti 2008 21:32

Myspys. det e ett mysigt ord, sagt av en mysig pys. 

Av Juli A - 22 augusti 2008 20:27
Discover David Bowie!

Jag satt idag på tunellbanan och förundrade mig över oss människor. mitt emot mig satt en man som desperat försökte torka av ngt från näsan med hjälp av en tejpbit. han såg aningen generad ut och försökte därför  fixa till sig så smidigt som möjligt. till höger om mig i sittgruppen bredvid såg jag en tjej med spegeln i högsta hugg. i hennes lediga hand höll hon ett rosa läppglans. jag kunde riktigt se hur hon med varsamma penseldrag smetade ut den glittrande sörjan på hennes putande läppar. längst bak i vagnen såg jag en annan flicka som lika nogrant fixade till sitt hår med hjälp av glasrutans speglande yta. vart jag tittade kunde jag finna spår av det utseendefixerade samhället.


Samtidigt som jag betraktade detta ur mina mörka solbrillor spelades David Bowies "life on mars" i mina lurar. tanken slog mig; om de nu finns liv på ngn annan planet, kanske inte just mars men ngn annan, e de som oss? har de samma tankar om deras utseende, eller skulle de finna läppglans som ngt glänsande och onödigt?


If there hade been life on mars; skulle de likna oss jordbor? hade vi varit som natt och dag, eller skulle läppglanset fört oss samman?

Skapa flashcards