Jag hittade precis ngn känd gåda kallad "Einsteins gåta".  och nej, jag letade inte efter den, för det finns faktiskt andra saker att göra tolv på en tisdag. så ni får inte tro att jag e nån desperat mattesnille som måste hålla hjrnan på högvarv. bara så ni vet.

Iaf. jag råkade på ngt sätt hitta detta, låt oss säga, logik-test. det verkade iaf vara ngt sånt. och just när jag hade läst alla instruktionerna ställde jag mig själv frågan; föds vissa människor smartare än andra? ja, som ni förstår så gav den här einstiens-saken som efterlämnade sig den här frågan, för tanken att nån (antagligen Einstein, med tanke på namnet) har kommit på det här testet gjorde mig helt matt. jag har ännu inte bestämt mig för om det e skickligt eller tragiskt, kanske ngt mitt emellan men med en tygnd åt det sistnämnda. jag måste iaf pointera att om man nu har lyckats skapa den här gåtan så är man väldigt smart, eller så har man kraftiga fritidsproblem.

Då e frågan; föds man smart, eller e det bara så att vissa har mer flyt än andra och lyckas göra stora upptäckter? självklart beror det på hur man definierar begreppet smart, men för mig e det saker som handlar om siffror och logiska metoder. men när jag tänker på det så skulle det egentligen kunna handla om andra saker med t.ex att vissa e mer sociala, eller att ngr har jättebra bollsinne. det e faktiskt oxå en slags "smarthet". men om vi säger såhär; föds man verkligen social? jag tycker att det låter mer logiskt att formas till det när man växer upp. samma sak gäller bollsinnet. om man leker mkt med bollar som barn så e man bra på det som större. då kan man ju fråga sig om Albert Einstein var bra på logik från den dagen han föddes, eller om han sysslade med sånt när han växte upp?  det e synd att han inte lever längre, för då skulle vi ha kunnat fråga.

Rutigt e egentligen samma sak som randigt, bara att randigt består av randiga sträck som korsar varandra. så man kan säga att rutigt e dubbelt så mkt randigt som vanligt randigt, eftersom man då har  dubbelt så mkt räder som i randigt. alltså skulle man egentligen kalla rutigt för dubbel-randigt, ur ett logiskt perspektiv alltså.         - ordlistan nästa? vi får väll se, dubbel-randigt kanske blir det nya rutigt, eller inte.

Vi har olika utseende, olika klädsmak, olika personligheter, olika favoritfärg, olika filmsmak. ja, vi e ganska väldigt olika.

 

En sak har vi iaf gemensamt; våra föräldrar. och tur e det, för annars hade jag nog aldrig lärt känna dig min kära syster.

 Maria! jag kan inte komma, men du kan                           komma hit, huh?

                 Det ser ut å bli regn!   

                           bapaa!

             - Vilken dag e din dolmio-dag?

På himmelen skiner solen och på havet glänser dess spegelbild. någonstans där emellan sitter jag i ett, aningen desperat, försök att fånga de varma solstrålarna och rikta dem mot min bara hud. ja, det e ju sommar så att sola e nästan inget annat än ett måste, för vem vill gå runt vit som ett spöke i denna årstid? möjligtvis Samanta i SATC eller Kelly Osbourne, men bortsett från dem så anser världen att sommaren e en tid då alla ska vara bruna. om man tänker efter e det en ganska underlig sysselsättning; att ligga och svettas i solen och utsätta sig för den farliga strålningen, bara för att följa strömmen och bli lite sommarfräsch. men det e sånt vi människor gör; hittar på konstiga normer och sedan lever efter dem. just verbet att sola hör nog inte till den naturliga i djurlivet, men att göra oss fina e däremot ngt som sedan forntidens forntid har sysslat med. att sola e egentligen inte så konstigt. det ligger faktiskt i vår natur; att bli vackrare.

Jag håller för öronen och hör inte mitt egna prat om hur fånigt solning e, utan istället vänder jag på mig och börjar fila på baksidans bränna. kalla det dubbelmoral, men vem bryr sig. som sagt så e det ett faktum som alltid har varit, alltså inget som jag kan förändra.  

                                                                                                         XD 

Sitter tillbakalutad i sängen och lyssnar på timbuktus "the botten is nådd" och funderar på hans ord som flyger förbi och skapar meningar, rader och budskap. språket e snabbt och bygger på flytande skånska, men trots det så hinner jag uppfatta varje ord och en tanke slår mig; går det att komma längre ned än den djupaste och mörkaste botten? kan man passera den gränsen, eller utökas längden till helvetet mer och mer desto förjävligare men får det? så att man rent logiskt sätt aldrig kan må så dåligt som man egentligen kan, eftersom det alltid kan vara värre.

Ett svar på detta kan jag inte försäkra, men jag ska sova på saken så får jag se imorn om jag har blivit något klokare efter nattens sömn. godnatt.

Har gett mig in i berättelsen om det före detta stockholm i en av Per Anders Fogelstöms böcker. just nu minns jag inte vad den heter, men det e en i serien av de där kända...

Så, idag har jag alltså bjudit in mig själv till en mysig sommarläsning. som jag nu ska läsa från pärm till pärm, försöka, jag säger det igen; försöka. förjag har en viss tendens att somna till alla böcker.              

                                                                     - berättelsen om Sthlm e som                                                                           en öppen bok framför mina ögon!