Hallå hallå i stugan.

I dag är det denna dag som hade den speciella kvällen som jag, julia, skrev mitt första inlägg, min första blogg i mitt ungdomliga liv. Den kväll vi aldrig kommer att glömma då jag någon timma innan pic-nic:ade med mina kära polare ale, manda & sara. Att smaska på hade vi lite mindre än tjugo platta pankakor som jag personligen hade stekt, två liter euroshoper vanliljglass för 9.90 svenska kronor, ICAs osötade sprutgrädde samt en mycket chokladrik kaka. Denna utsökta kaka var skapad av manda i egen hög ( inte hög på det sättet) person och innehöll allt det som stod (eller kanske fortfarande står) på hennes hand. Till dryck hade ale valt en god årgång av ICAs kola. Dess stora andel söttma passade som handen i handsken till resten av chokladen fylliga smak. -Bra jobbat ale(liten applåd).

    Hösten hade kommit närmare än vad jag trodde. Något som vi alla fyra kände av där vi satt på kullen i tanto. Den goda glassen kändes inte lika lockande längre. Att den hade blivit gräsligt gräsig gjorde inte saken bättre. Det slutade med papperskorgen för den stackars glasslådan. Beklagar lådan, men det var bäst för oss båda.

Vi avslutade kvällen under den något bruna (Hur den nu kunde vara det vet jag inte.) himelen i skateboard-poolen på medis. Där vi kalasade på resterna av middagen samtidigt som vi pratade om livets små frågor.

   Efter att vi nästan blivit manglade av en rullande bräda bärandes på en snubbe med kepsen på sned insåg vi faktum att den lite kylit ute. Vi begav oss över det folkrika torget mot SF biografen för att söka skydd mot luftens kalla små partiklar. Till vår förtvivlan hade portarna stängs och hoppet känndes då långt borta. Tills att jag insåg att streckan hem inte var någon större vandring.